söndag 16 december 2012

Mot en lång helg



Imorgon gör jag sista arbetsdagen på ett tag. Så här under årets mörkaste tid tar jag mig en bra bit söderut mot ett ljusare landskap. Jag ser fram emot fina dagar med sol, värme, god mat och  dryck, men även längre vandringar i det omgivande landskapet.

Oavsett vad vi väljer att göra under de långa helgerna som står inför dörren är det viktigt att det blir tillfälle för vila, reflektion, återhämtning och möten med de vi tycker om. Tillvarons ekorrhjul tenderar att gå allt fortare och det är lätt att tappa fotfästet.

Molnen som hopar sig längs med horisonten är inte heller av det ljusa slaget, ett Europa i gungning, en tilltagande främlingsfientlighet och det allt mer överskuggande klimathotet som i värsta fall kan sätta punkt för allt.

Oavsett om vi firar jul i ett mörkt eller ljust yttre landskap är det viktigt att vi låter vårt eget ljus leda oss, samtidigt som vi inte räds det mörker som alltid finns i ljusets skugga.

Skön musik är bra "hälsokost" för själen. Som julskiva rekommenderar jag starkt Bill Fays "Life is people". Det är återhållsam skön musik med tänkvärda texter när det är som bäst. Har nu tillgång till Spotify klickar ni på länken till höger, lägger er i Soffan  och njuter av tonerna.

Ha en skön helg, konsumera mindre och var mer!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 13 december 2012

Bara en bild...



Ibland säger en bild mer en 1000 ord brukar det sägas. Bra konst gör just detta med betraktaren. Konstnären Victoria Andersson som just nu ställer ut i Luleå konsthall arbetar med textil på ett för mig nytt sätt.

Betrakta bilden ovan. I min föreställningsvärld blir den råvaruproducenten Norrbotten personifierad. Kvar blir till slut tystnaden, tomheten, kalhygget och det lämnade älgtornet sedan alla har flyttat söderut.  Det här är konst som väcker tankar och känslor. Jag blir på samma gång både upprymd och vemodig.

Gå och se, du har hela långa julhelgen till förfogande...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 10 december 2012

Way Out West 5 - på hemväg


Nöjda resenärer på väg hem

Allt har en början och ett slut. Tre fullmatade dagar med musik, kultur och umgänge var över. På ett morgonöppet café tog vi oss en stadig frukost inför den kommande hemresan och summerade intrycken.

Jag kände mig ganska upprymd inombords och hade blivit lätt förälskad både i festivalen och i staden Göteborg. Tänk att så många människor är glada här i Göteborg konstaterade vi många gånger under dessa dagar. Det något helt annat än den våg av stress och trötthet som jag ofta möter när jag kommer till Stockholm. Två stora städer med väsensskilda ansikten, helt enkelt.

På taxiresan mot flygplatsen pratades också om festival och festivalminnen. Många har minnen man gärna vill förmedla. Här var det taxichauffören som minns Roskilde för länge sedan.

Tre trötta, men glada herrar väntade på flyget. Vi konstaterade utan reservationer att det har var den bästa gången. Visserligen den första, men likväl den bästa! På återseende Göteborg och Way Out West…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 8 december 2012

Way Out West 4 - musik och människor


Bon Iver

Under dagarna tre gjorde vi en musikalisk resa, smakade av den större staden och blev väl omhändertagna av Svens söner. Där fanns plats för gemenskap men även för egna utflykter. Något som passar solitärer som oss. Att i detta format försöka ge sig på ett försök att recensera musiken är en hopplös och alldeles onödig uppgift. Jag kan bara konstatera att musiken är stor och kan binda samman och fängslar många. Utan de musikaliska uttrycken stadd i ständig utveckling skulle världen vara en mycket fattigare plats att leva på.

Under dagarna kunde jag höra det mesta. Festivalen blandade lite äldre musik där sådana som jag kunde känna mig trygg med nyare musikaliska influenser. Ett bestående intryck var trummans allt större dominans i det nya. Spännande och medryckande.

 

Att vara på festival kräver sina tribut. Det gäller att göra sina musikaliska val med omsorg och ibland pausa. Alla intryck måste få tillfälle att sjunka in och en del av livets nav, d v s maten togs helst på annan plats än på festivalområdet. Gyllene Prag blev en favorit och gatuköket Creperiet var inte så dumt.

.
 Bob Molde

Staden om dagen kunde vara Götaplatsen och några studenters pingisspel på en innergård. Staden om natten orginalgubbarna på puben och en clubspelning med Bob Molde. Därefter trötta ryggar som behövde vila…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 6 december 2012

Way Out West 3 - orientering och hemvist


Utsikt från Anders balkong

För Sven är Göteborg lite av ett andra hem. För oss andra en plats att hitta sina nya orienteringspunkter i. Med trygg hand lotsade Sven oss till sonen Anders bostad inte långt från Slottsskogen och festivalområdet. Anders bjöd på korv och makaroner och förmedlade en nostalgisk bild av det folkhem som var och samtidigt en symbol för enkel manlig gemenskap.


 Björn för en stund försjunken i böckernas värld i källarlägenheten

 Sven skulle sova i sonens lägenhet och hans familj. Jag och Björn orienterade oss i husets källarlägenhet. Ett enkelt möblerat rum med bäddsoffa och matbord. Inget överdåd och här kände vi oss snart hemma.


 En del av festivalområdet i skymningen

Solen flödade när vi vandrade mot festivalområdet. Snart var vi många, ja, väldigt många. När vi närmade oss entrén gick vi i ett hav av människor, de flesta yngre, men även en del medelålders och äldre. Det kändes tryggt.

Till slut varr vi 27000 besökare. En ovan situation för en solitär som jag. Trots den bitvisa trängseln kunde jag snart hitta mycket av lugnet och friden. Detta var en plats för musik. Alkohol och andra droger hade en undanskymd plats. Här möttes vi av många leenden och glada tillrop. Det var välordnat och genomtänkt i minsta detalj. Då till och med toaletterna var fräscha var det upplagt för en fest utöver det vanliga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 3 december 2012

Way Out West 2 - resan


 Götaplatsen

Våra respektive uppgifter och ansvar inför resan var klart definierade. Jag var väderoraklet som skulle hålla koll på vädret, Björn musikoraklet som skulle lotsa oss fram mellan spelningarna. Sven som kunde geografin efter en rad av Göteborgsbesök sedan tidigare skulle ge vägledning vid de fysiska förflyttningarna. Våra roller var tydliga. Det kändes tryggt.

Det fanns både förväntan och lite oro hos oss den arla morgon vi gav oss iväg. Skulle kommunikationerna fungera? Vi vill inte gärna bli sena till festivalen. Som norrbottningar är vi både tålmodiga och luttrade och vet att kollektivtrafik och då speciellt tåg inte är att lita på. Men, nu bar det av mot söder och all denna lilla oro som fanns förklingade bit för bit. När vi nått vårt första stopp Arlanda, kom Sven på den smått geniala idén att vi skulle åka Arlanda express istället för taxi till Stockholms central. En liten sak kan tyckas, men Björn gillar att åka taxi och är ovan tåget. Det som avgjorde saken var att vi fick mängdrabatt på Arlanda express. Det skulle rent av bli billigare än taxi och det tillfredsställde väl den snåla sidan av våra karaktärer.

 
 Enkel lycka

 Stärkta av en lyckad reseinledning tog vi oss en kaffe och bulle på Stockholms central. Nu var vi ute i den stora världen. Än mer uppspelta kände vi oss på tåget mot Göteborg. Samtalet flödade så till den milda grad att en konduktör vänligt, men bestämt tillrättavisade oss, vi satt nämligen i en tyst kupé. Ett par timmar senare anlände vi till Göteborg, fyra minuter före tidtabell! Vi återkom gång på gång hur bra allt hade fungerat, men så är vi också tre män i medelåldern som trivs med ordning och reda. Efter denna inledning kunde allt bara bli bra.

 
I väntan på spårvagnen

Nu väntade det stora musikäventyret bortom hörnet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 2 december 2012

Way Out West - också en resa



Nu när vi är på väg mot årets mörkaste tid och den isande vinden härjar fritt är det inte för inte att jag gärna ser tillbaka på den sommar som var. Jag, Sven och Björn brukar göra våra resor. Oftast är de fysiska förflyttningarna inte så långväga. Ett par helger om året är det långhelg i någon stuga, annars kan det vara någon fin plats i naturen nära till eller helt enkelt en filmkväll. Våra resor är oftast mer av det inre slaget där vi möts i det aldrig sinande samtalet kring kulturen i alla dess former och relationer människor emellan.

Då Sven har två av sina söner boende i Göteborg introducerade han i våras försiktigt om vi var intresserade att slå följe parkfestivalen Way Out West. Björn som är det stora musikoraklet av oss tre var snabb att haka på stärkt av vissheten att några av hans musikaliska favoriter skulle spela vid festivalen. Jag behövde som vanligt lite betänketid. Min senaste festivalerfarenhet  hade ju 31 år på nacken, Roskilde 1981. Kunde jag nu som femtio plus ladda om?

Döm av Björns och Svens förvåning blev betänketiden kort. En sen kväll i maj satt vi och bokade alla biljetter. Redan då låg där en förväntan av det större slaget i luften. Framöver ska du i bloggen få följa oss på den för oss stora resan till festivalen och metropolen i söder, Göteborg, färgsatt genom mina glasögon.

Välkommen till en annorlunda resa!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,