lördag 28 september 2013

Några tankar från lappmarken





















Sitter i min stugan i lappmarken, det är mörkt och en kall vind sveper över älven. Ute i den mörka tystnaden spelar en ensam storlom. Kanske kamraterna redan har dragit mot söder eller kanske den gillar sitt solitära tillstånd därute i tystnaden  och mörkret. Lommen och jag har en del gemensamt - ensamhet, stillhet och frid.

Finns det något bättre en det enkla livet i en stuga på hösten? Kanske, men för mig tillhör varat här en av det absolut bästa. Inga måsten, inget som pockar på uppmärksamhet utöver det jag själv väljer att uppmärksamma och en ocean av tid att tänka fritt, högt som lågt.

Mörkret runt omkring mig är vilsamt och den friska och kyliga vinden som emellanåt väcker furorna därute visar att klimat fortfarande är någorlunda på rätt köl.

Tidigare idag lyssnade jag på FN:s klimatpanels senaste rapport. Den fortsätter att bekräfta att det där jag redan har fullständigt klart för mig, vår Jord blir allt varmare och det är vi människor är skyldiga. Det är lätt att tänka mycket mörka tankar om den fortsatta utvecklingen, även om mina tankar mest flödar i ljus i min stuga.

Världens makthavare saknar förmåga att göra något reellt i frågan om de överhuvudtaget bryr sig. Den vanliga människan kanske bryr sig, men få gör något konkret i sin vardag. Jag har passerat mittpunkten i livet, men har ännu ett tag kvar innan jag kan kallas gubbe. Den dag jag har nått detta tillstånd tänkte jag ta mig lite friheter. Gubben Johan kommer att slå hårt med sin käpp på alla tomgångskörare (som det tycks bli allt fler av) som sitter i sina ombonade bilar och leker med mobilen som om klimatfrågan inte fanns och alla var ansvarsbefriade.

Hukar er aningslösa miljömarodörer, gubben Johan väntar på sin tid och han blir inte nådig att tas med...


onsdag 25 september 2013

Också en aspekt av uppkopplingens tidvarv

Att allt fler människor lever sina mer eller mindre ständigt uppkopplade liv via datorer i varierande storlekar och mobiltelefoner är knappast någon nyhet. Fler och fler ägnar mer tid med att fästa blicken i mobilen än att upptäcka det verkliga livet runt mobilen som trots allt pågår kan varje betraktande människa se .
Så här har det blivit på bara några år och det är inte utan undran jag undrar var det kommer att bära hän och framförallt hur det kommer att påverkar relationer och kontakter människor emellan.

För några dagar sedan satt jag på flyget. Numera är naturligtvis allt fler uppkopplade även under flygresan. Vid start och landning ska dock mobiler och datorer vara stängda för att de kan störa flygplanets  instrumentering.

Nu är det bara så att vi inte bara lever i en allt mer uppkopplad tid. Vi lever också i en tid då allt fler tycks skita i auktoriteter oavsett om det är lärare på skolan eller flygpersonalen ombord på planet. Vid mina flygningar fick personalen både vid ner och återresa säga till ett par personer  upprepade tillfällen att stänga sina datorer inför landningen

Börjar det bli så illa i uppkopplingens tidevarv att vi är så beroende av att vara i den digitala rymden att vi struntar i andra och dessutom är beredda att att sätta säkerheten på spel? Bara en undran, alltså...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 17 september 2013

En skiva för hösten och mörkret

Nordlig utpost har aldrig utgjort sig för att vara glad och positiv blogg, men förhoppningsvis inte heller för negativ och trist. Jag måste trots allt bekänna att jag hyser en viss kärlek till den lågmälda, lite lätt depressiva musiken. Sådant som är stilla lågmält, men samtidigt storslaget i någon mening.

Rickard Buckner, som jag även tidigare har låtit framträda är en synnerligen värdig representant för det jag talar om. Han har med sin senaste skiva med enkla medel gjort allt det där storslagna lågmälda jag talar om.

En skiva för hösten och det tilltagande mörkret. Klicka på länken till höger,luta dig tillbaka i soffan och låt dig omfamnas av musiken. Det är en skiva som snabbt växer efter några spelningar.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


söndag 15 september 2013

Sommarens bild

















Nordlig utpost har gått på lågvarv ett tag. Mycket rörelse i livet med flytt och omställning i allt det nya tar sin tid. Sakta men säkert försöker jag anpassa mig och med en stadig och nyfiken blick resa vidare i det som kallas livet. Även bloggen lever vidare med nya avtryck i det lilla och stora framöver.

Vädermässigt ska det vara höst så här i mitten av september, åtminstone här i norr, men det är det inte. Sommaren har säkert varit närmare en månad längre än vad den borde vara, då den även debuterade ovanligt tidigt. Kanske kan det vara en tillfällighet, en jag anar ett allvarligare scenario. Klimatförändringar sker gradvis, så det som egentligen är onormalt uppfattar vi som fullkomligt normalt.

Klimatet är i farlig rörelse, vår välfärd håller på att skjutas i sank och konflikterna i vår värld tycks allt mer svårlösta. Då är det skönt att fästa blicken på något tryggt och stabilt som tycks överleva allehanda faror. Sommaren bilder blir därför två tålmodiga tallar från Välmbapoudas respektive Lill-Gaikas topp. Dessa träd är mycket gamla och skulle de kunna tala skulle berättelsen bli lång. Vilket av träden som är äldst tål det nog att spekuleras över. I det här fallet kan storleken sakna betydelse...




















Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,