söndag 31 augusti 2014

Nordlig resa 3
















Dag 3 bär det vidare efter kung Olavs väg med slutmålet Svolver. Bilfärden går vidare i ett vackert och leende fjordlandskap. Vi stannar till vid ett fik mitt i ingenstans. Ewa gläds över en liten naggande god fisksmörgås medan jag inte kan motstå de snabba kolhydraterna i form av en söt kaka.

Genom långa vägtunnlar blir vi varse olika naturtyper och snabba förändringar i väderlek. På en sidan en lång vägtunnel är det 24c och sol, på andra sidan tunneln 14c och dimma.




















Så småningom närmar vi oss slutmålet Svolver, dimman lättar och landskapet och landskapet blir allt mer dramatiskt.

I Svolver lyxar vi till oss och bor på hotell. Hotellet är dock av äldre snitt och illa förberett för den kontinentala värme som råder. Vi förstår att här väntar ännu en varm natt.




















Jag besöket senast Svolver 1998. När jag nu kommer tillbaka har så mycket förändrats. Då var Svolver visserligen centralorten på Lofoten och centrum för fiskeindustrin...men då var den ändå betoning på liten. Det Svolver vi möter 2014 och en liten pulserande turiststad med en kontinental känsla. Barer och restauranger ligger tätt och känslan av lyx är påtaglig.

Jag har ingen aning hur denna förändring har påverkat orten och dess människor, men känslan av en välmående trakt är tydlig.
















Valfilén på Anker Brygge var borta men den träkolsgrillande laxen dög trots allt  gott för min kräsna gom...

onsdag 27 augusti 2014

Nordlig resa 2
















Dag 2 fortsätter vår resa västerut och vi passerar snart gränsen mot Norge och vägen vi nu ska följa heter "Kung Olavs väg". Vägen som ska föra oss ända till Lofotens sydspets. Först ska vi ytterligare något norrut. Vi når snart det norska fjordlandskapet och dagens slutstation Kvittnes camping.

Vi ger tydligen intryck på den unge stugvärden då vi berättar att vi ska på tur (vandring) och han belönar oss med en stuga med campinens bästa utsikt.




















Vår tur blir ganska kort. Det norska fjällandskapet pulserar av hetta och glädjen blir desto större av att få bada i Norska havet. Jag navigerar mig dessutom framgångsrikt bland maneterna och blir inte bränd.

Aldrig har chorizokorv med pestopasta tillsammans med vitt vin smakat så gott som efter denna dag. Norska havets bris är ljum och leende och natten känns nästan lika ljus som dagen. Trutar och strandskator håller oss sällskap.
















Det enda vi saknar är en knivvässare. Norge verkar vara de ovässade knivarnas land...


måndag 25 augusti 2014

Nordlig resa 1





















En av dessa varma sommarmornar bär det iväg mot norr. Gamla trotjänaren Corollan utan AC får vila i garaget och vi åker med Ewas svala Volvo genom det varma och soliga Norrbottniska landskapet. Den Norrbottniska gruvboomen som ger mig kluvna känslor får vi känna av några mil söder om Kiruna. Här har Northlands tunga lastbilar kört söder vägen och omfattande vägarbeten pågår. Vägen är bitvis närmast oframkomlig och med Corollans gamla sommardäck hade det säkert blivit en ofrivillig paus.

När vi lämnar Kiruna bakom oss och möter fjällandskapet infinner sig den där härliga frihetskänslan som hör fjällen till. Det är nu det känns som resan börjar på riktigt.
















I Abisko gör vi vårt första nattstopp. Vi tar ett uppfräschat vandrarhem i besittning. Vi inser snart i vårt fönsterlösa rum att här väntar en varm natt...ja en av de varmaste nätterna i sommar.

Vi är ju som alla andra trots allt turister och som turist hör det till att besöka turiststationen och äta på restaurangen. Alla som känner mig vet att jag gillar väder och göra förutsägelser om vädret. Ja...jag tycker mig emellanåt vara en riktig fena på det. Men...liksom solen har fläckar har även en Johan det. På vår korta vandring till turiststationen förutsåg jag en regnskur som snart  skulle göra oss blöta. Följeslagare Eva var helt lugn..vi är i Abisko och här brukar det inte regna. Vem som fick rätt har ni säkert redan räknat ut... Till mitt försvar kan jag bara säga att oron att komma sjöblöt till restaurangen tog över min klokskap och förstånd...




















Maten då...ja den gladde även en annars matkritisk Johan.

Mot norr





















En blogg som titulerar sig "Nordlig utpost" bör ha blicken mot norr för att äga trovärdigheten. Äkta vara ska det vara...och visst...jag har en viss förkärlek till kärva platser...det klarnar blicken och gör det det lättare att möta de existentiella dimensionerna i våra liv.

Under den sommar som varit har det knappast vara möjligt att möta det reellt kärva, men en nordlig resa har det blivit med fokus på delar av Nordnorge och Lofoten.

Utan att vilja kalla det en reseskildring kommer du framöver få några nedslag och intryck från vår resa i ljusets land uppe i norr...

måndag 18 augusti 2014

På musikfestival





















Mina intryck var många och varierande under mina varma och pulserande dagar i den stora staden i söder...men navet kring detta allt var förstås  "Music & Arts" på Skeppsholmen.

Att livet är i ständigt rörelse och på intet sätt har stannat av kan jag som femtioplussare konstatera sedan jag sedan några år åter har blivit musikfestivalbesökare. Livet är inte evigt, men väl musiken i alla dessa former så även om jag är ändlig ger musiken så mycket glädje och inspiration att jag ibland får en känsla av att omfattas av denna evighet. Kanske de bästa musikaliska ögonblicken är det närmaste jag kommer en en religiös upplevelse...

Efter att vid två tillfällen ha besökt "Way Out West" i Göteborg så var det dags att upptäcka något nytt. Kanske var jag och mina vänner lite stukade efter förra årets festivalbesök då en gladlynt yngre hipsterfigur myntade orden "men det var väl roligt att sådana som ni är här".

På Skeppsholmen var en dylik kommentar omöjlig. Blickar du lite på bilden ovan så ser du att jag åldersmässigt var i gott sällskap.

Vad finns då att säga om denna festival? Ja, förutom att maten var dyr och att par överförfriskade tornedalingar trängde sig lite dumt i en ölkö gjorde mig nästan allt mig bara lycklig...

Musiken -  överlag bortsett från något magplask... var av hög kvalitet. Jag lät mig ryckas med av såväl det storslagna som det intimt avskalade.

Men...trots allt  var  festivalens höjdpunkt Neil Young. Han tillhör ju oomtvistat en av de musikaliska levande legenderna...ja kanske mer levande än någonsin. När även en som jag som aldrig riktigt gillat den bullriga rocken så totalt lät mig ryckas med i alla stökiga gitarrsolon så förstod jag att det här var något mycket stort.

När Neil Young avslutade med "Rockin in the Free Word" trodde jag kvällen aldrig skulle ta slut...men det gjorde den och med en känsla jag bar med länge, mycket länge. Det blir nog fler festivalbesök...

torsdag 14 augusti 2014

Pridefestival och själens musik





















Dag 2 i den stora staden i söder blev kontrasternas dag. Efter en svettig natt i Göran och Barbros lägenhet tar jag mig ut i heta Sommarstockholm. Denna dag blir den het på mer än ett sätt...den årliga Pridefestivalen går av stapeln och det pratas om över 60000 deltagare i tåget.

Efter att ha tagit en smaskigt god pulled porksmörgås på en enklare restaurang inträffar dagens mest osannolika händelse...jag möter min följeslagare Sven med familj mitt på Götgatan i vimlet. Det är ju trots allt Stockholm och inte Storgatan i Luleå...

Tillsammans med mina vänner intar vi en strategisk position där Pridetåget drar fram. Att Pride har blivit en av det mest politiskt korrekta som finns står helt klart...numera står bara Sveriges rasistiska parti utanför. Alla vill synas på Pride och det är mest positivt.

Två saker är mindre positiva och dessvärre typiska. I alla viljeyttringar och engagemang för en positiv sak smyger efter en tid allt mer kommersiella inslag sig in. Det Pridetåg jag blickar ut över är full av reklaminslag av olika sort. Det solkar ner budskapet till en del...

Det andre jag reagerar på är den höga musiken från alla dessa lastbilar med gigantiska högtalare. Inte på den bullrigaste rockkonsert har jag varit med om något liknade. Det gör ont i mina öron och små barn skriker...





















Efter en stund tar vi oss ifrån den  mest omedelbara bullermattan. Lycka för Sven med familj är att hitta en kiosk som istället för korv serverar strömming. Själv söker jag mig till skuggan. Barndomens strömming vid skolbespisningen har givit allt för traumatiserade upplevelser...

Själen fick även sitt denna bullriga dag. En avskalad konsert med Beth Orton ensam med en gitarr på Skeppsholmens scen var värdigt och mycket stort.

En stor sak behöver inte göra såg mycket väsen av sig blev konklusionen av denna dag i stora staden...


onsdag 13 augusti 2014

Sommarens resor





















Denna härliga sommar i vår skyddade del av Världen har för mig inneburit trevliga resor både i det yttre och i det inre. Det fina med resor är att de kan ge nya och ibland nyttiga perspektiv på livet, samtidigt som resorna ger de där goda minnena att se tillbaka på när vintermörkret faller på.

En av dessa resor varit ett Stockholmsbesök och musikfesten Music & Arts på Skeppsholmen. Stockholm är trots allt en stad i Världen. I synnerhet under sommaren där vissa turiststråk fylls av människor från skilda platser så man kan tro att vi befinner oss i en annan del av vår Värld.
















Stockholm är för mig staden jag besöker...aldrig en stad jag skulle vilja bo i. Sommarstockholm är säkert en av Världens vackraste huvudstäder med allt sitt vatten och vackra byggnader från en svunnen tid. Framöver kommer ett par nedslag i bloggens form av något jag såg och uppfattade denna härliga varma musikhelg från den stora staden i söder...

En fransman med cigarr
















I väntan på den stora musikfesten och få kvartera in hos min bror får jag gott om tid att odla en av mina favoritsysselsättningar...sitta på kafé med en bok och reflektera över sådant som sker omkring mig.
Ett enkelt kafé på Götgatan i skuggan blev den perfekta början på en händelserik dag.

Att utländska turister invaderar Stockholm sommartid är lätt att konstatera. Merparten av kaféets besökare är från främmande land. Kan också konstatera att vi svenskar åtminstone vad gäller rökning är att hälsosamt folk. Nästan alla utländska besökare på kaféet röker. Det är väl tur för dem att sommarstaden kryllar av uteserveringar, annars skulle alla dessa rökare inte ha någonstans att ta vägen och kaféerna bli ganska folktomma.

Jag betraktar särskilt en fransk familj som tycks gilla att fika länge. Får snart klart för mig att mannen i denna familj som styr agendan och fikapausens längd. Denne lätt fetlagde fransos plockar snart fram en stor cigarr som han avnjuter i sakta mak. Döttrarna och frun väntar tålmodigt och länge tills "familjeöverhuvudet" tar sitt sista bloss och släcker cigarren. Mannen reser sig och ögonblicket senare reser sig såväl fru och döttrar. Det ser ut som en välregisserad teaterföreställning. Familjen har sina givna roller och patriarkatet sitter här i orubbat bo.

Sverige är både ett hälsosammare land och har kommit längre vad gäller jämställdheten blev denna fikastunds helt ovetenskapliga slutsats...