onsdag 3 februari 2016

3 februari 2016, utdrag ur dagboken



 En vanlig onsdag så här i vinterns mitt...om det finns några vanliga dagar i vår turbulenta tid. En tid där kristallkulan är grumligare än någonsin om att förutsäga vår framtid. Kanske den lyckligaste är den som inget vet eller inget vill veta.

I dagens DN kan jag läsa Lars Linders kloka inlägg om en av dessa typiska saker för vår tid...socialdemokratins kris. Lars Linders analys är klok. För detta partis överlevnad gäller det att ha en idé bortom nationsgränserna i en allt mer globaliserad tid.

Jag tittar ut över fjärdens långa skuggor. Konstaterar att de inte längre reagerar över ljuset. Dagen är vacker och jagar oron på flykten.

Dagens prövning är den återkommande 7-veckorsklippningen, eller snarare snaggen på min sedan länge tunnhåriga hjässa. Prövningen gäller de söta, unga välmenande tjejerna som klipper mig. De ska alltid vara så sociala, ja, påfrestande sociala. Jag vill bara bli klippt utan någon konversation om vädret, vad jag jobbar med och vad jag ska göra till helgen. Till min lycka tar klippningen max 10 minuter.

Dagens och alla dagars skuldkänsla får jag på vandringen genom staden. Oavsett mängden minusgrader, så sitter de där, de rumänska romerna med sina muggar. Jag fortsätter att påverkas och skulden hänger kvar även om jag inte längre bär på någon plånbok med mynt. När jag bytte mobil förr en tid sedan gjorde jag som de flesta andra...köpte ett fodral där betalkorten får plats. Kontanternas tid är på väg ut...även i mitt liv.

Dagens bekräftelse får jag på jobbet. En ungdom som jag stöttat för ett par år sedan ringer och hör om jag har några tips till en C-uppsats inom mitt arbetsområde. Det värmer när jag gör avtryck. Man vet sällan, när och hur. Bara att de sker....

Inga kommentarer: