Bland all samlad konst jag såg på på Liljevalchs vårsalong var konstverket ovan en av de mest berörande. Konst som hjälper mig att skapa egna inre bilder och reflektioner av jag ser sätter ett speciellt bo i mig.
Vad konstnären har för avsikt med dessa för länge sedan uttjänta bussar som är på väg att återtas av naturen får vi aldrig veta. Men bilden rymmer många berättelser. Man brukar säga att god poesi är de icke utskrivna orden mellan raderna. Med konsten handlar det mer om symboliken....allt det där jag ser som inte finns på bilden.
Min första tanke vid konstverket var rätt och slätt Tjernobyl...allt det där som lämnats kvar efter att den stora katastrofen, regisserad av människan, var ett faktum.
Idag när jag återser denna bild tänker jag på ett möjligt skrämmande faktum i en relativt nära tid. Trump har blivit president i USA och Putin ökar sin grova retorik om västvärlden och all dess ondska. Allt för att avleda befolkningen från ett eget land i stadigt förfall. Resultatet med två antidemokrater vid makten och en större katastrof bortom vad vi kan förställa oss blir till slut ett faktum.
Bra konst som väcker tankar...roar och oroar. Det är precis det som är konstens uppgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar