I början av 1980-talet ville LKAB bryta uran i Sverige. Man hade hittat en fyndighet i Arjeplogs kommun. På platsen Pleutajokk mellan lågfjällen några mil norr om Arjeplog skulle en urangruva öppnas. Här fanns nästan inga människor, men gott om orörd natur.
Nu blev det aldrig någon gruva. fyndigheten visade sig inte vara intressant nog...eller var det så att det folkliga motståndet spelade in. Jag minns när jag och många med mig en januaridag 1981 reste till Arjeplog för att demonstrera mot uranbrytningen. Jag minns demonstrationen den milda dagen, föreläsningarna och talen och och det hårda golvet i sporthallen där vi skulle sova. Det var inte bara tillresta som demonstrerade. Som jag kom ihåg det så fanns det en opinion mot brytningen även bland lokalbefolkningen med den dåvarande distriktsläkaren i spetsen.
Norra Norrland är som bekant hårt exploaterad på sina naturresurser. När jag en varm sommardag i slutet på juli sitter och blickar ut från Alep Iksaks topp känner jag en stor tacksamhet att detta område blev fredat från uranbrytning. Här och norröver finns fortfarande stora vidder av närmast opåverkat land. En mosaik av gamla skogar, sjöar, våtmarker och lågfjäll.
Andakten och hänförelsen är stor när vi blickar ut över vidderna. Det är magiskt tyst, sånär på fjällvråken som hela tiden håller koll på våra göranden. Stort är bara förnamnet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar