fredag 30 september 2016

Bästa årstiden säger adjö...



 Helgen som var tog jag farväl av den bästa årstiden - den tidiga hösten. Jag gjorde det på den för mig bästa platsen - i min stuga Grova och dess omgivningar.

Dagarna blir allt kortare och höstens färgfyrverkeri har nått sitt klimax  i de fjällnära markerna. Vi är nu på väg mot den grå tiden...dyster enligt många, men underskattad enligt mig. I naturens mer avklädda skepnad ser det annorlunda ut och en annan värld får träda fram.

Efter en stilla stund med kaffet på en sten på en av favoritplatserna vandrar jag åter mot stugan. Då händer det något oväntade. Nästan i samma sekund som solen bryter fram startar en symfoni av röster - stannfåglarnas röster. Under sommaren försvinner de lätt bland andra fåglar och håller sig  diskret undan. Men...nu har deras tid och plats i terrängen kommit. Under en kort tid hör jag och ser större hackspett, lavskrikor, större korsnäbb allt tillsammans med himlavalvet fyllt av markernas mesar.

Det är stannfåglarnas skördetid sedan alla andra fåglar har stuckit. Naturens skafferi har fortfarande fortfarande mycket att bjuda. Men det gäller att passa på att sjunga och äta. Kyla, mörker och snö är ju dessa markers långa normaltillstånd. Vi vet inte när, bara att det vita kommer till slut. Markernas eget parkettgolv...


tisdag 20 september 2016

Pokémon och de böjda nackarnas tid...



 Som bekant går teknikskiftena med en allt högre fart. De förändringar som tidigare kunde ta generationer att få genomslag kan idag ta något år eller mindre än det. Hur det kommer att se ut bara om några år kan vi knappast sia om...men det kommer att se annorlunda ut och vi kommer alla att påverkas.

Jag förundras över hur vi förändras med den nya tekniken...men försöker inte moralisera. Jag vinner ju inga poäng på att upplevas som gammal och mossig.

Att våra smarta mobiler upptar allt mer av vår vakna tid är väl det tydligaste exemplet på det som sker. Naturligtvis förändras även jag. Istället för att fylla de lediga stunderna  med att rensa sinnet kommer oftast mobilen fram...det kan lätt bli något lågmält ticsartat.

Men...på mina vandringar och kortare promenader låter jag oftast mobilen ligga i fickan, till skillnad från alltfler andra. När Pokémon fick sitt stora genomslag i somras är inget längre sig likt i parker och längs efter strandpromenaden. Jag har inte sett några pensionärer med rullatorer spela Pokémon. Annars verkar det förekomma i alla generationer...även om de yngre pojkarna utgör en majoritet.

Läser i Dagens nyheter att muséerna har fått en nytt uppsving sedan barn och ungdomar söker Pokemonfigurer  bland historiska föremål.

Det var en tid då unga byggde kojor och klättrade i träd. Sedan kom en tid då de blev innesittande och spelade World of Warcraft. Nu har de kommit ut i friska luften igen.

Men den undrande undrar hur alla dessa böjda nackar ska må om 50 år...? Undrar också hur  alla dessa krökta nackar och ryggar kommer att påverkas mentalt...?  Som den dryga medelålders jag är tror jag vi alla mår bra av att gå med det ett högrest huvud med utblick över den verkliga världen...

söndag 18 september 2016

Bästa årstiden!



 Den bästa årstiden är nu! Jag älskar den tidiga hösten med alla färger, höga luft och milda sol. Det är något speciellt med årstidens ljus vi inte finner annars som bäddar in landskap och miljöer på ett speciellt sätt. Det är kyligare, men visuellt varmare helt enkelt.

Vår och sommar brukar ju vara de hyllade årstiderna. Oftast är de överskattade. Här finns förväntningarna och kraven. Speciellt sommaren har mycket att leva upp till och då brukar inte regn ingå i planerna.

Så kommer då hösten, ledigheterna är oftast slut...men inte högtryck och sol. Den september som är just nu är fin...ja, nästan lika fin som förra året. Jag börjar liksom få en känsla att det här är den finaste perioden på året...även väderleksmässigt.

Nu har jag förstått att jag inte längre är ensam om att hylla den årstid som är. Fler och fler har fått upp ögonen för septembers skönhet. Men kära läsare....vad säger du om november? Jag tycker att den kan vara fin i sin lågmäldhet med olika nyanser av grått. Här antar att hyllningskören är kortare...


tisdag 13 september 2016

Bland stilar och uttryck i Konsthallen



 Det har varit lite glesare mellan utställningarna i Luleås konsthall på senare tid. Dessutom har det varit lite trist emellanåt.

Så mycket roligare då när konsthallen nu visar samlingsutställningen "Norrland". Här får några av våra bästa konstnärer visa upp sig. Det spretar på ett positivt sätt. Här får det gamla husmorshantverket en välförtjänt upprättelse, samhällets smutsiga bykar visas upp och vilsna själar söker mening och förståelse i en tidvis obegriplig tid.




 Trots spretigheten är utställningen sammanhållen. Den bär på olika perspektiv kring dåtid, nutid och framtid. Alla dessa perspektiv som är nödvändiga att ha med sig för att navigera i nuet.

Jag vandrar ut ur konsthallen, positiv till sinnes. Var vore vi utan konsten....en hel del fattigare. Så är det bara...upptäck själv!


söndag 11 september 2016

11 september 2016 - utdrag ur dagboken



 Idag är det 15 år sedan västvärlden slutligen förlorade sin "oskuld"... i den mån den hade någon. Två terrorister styrde två flygplan i två då välbekanta skyskrapor. Därefter blev aldrig världen sig lik.

Som säkert många andra minns jag denna dag tydligt. Jag var på en tjänsteresa och blev sittande på Midlanda flygplats då flyget hem var försenat. Jag satt i vänthallen och matades av samma filmsekvens om och om igen...flygkrascherna i tvillingtornen. Det hela kändes overkligt...

Idag är det en annan 11 september. Terrorhotet har med åren blivit större och mer påtagligt för oss. Världen är i en allt oroligare plats. Konflikthärdarna kryper närmare våra ombonade liv. Klimathotet börjar upplevas som en påtaglig realitet för allt fler av oss. Våra samhällens demokratiska kontrakt är inte längre någon självklarhet när brunskjortor och nationalister vinner terräng...och till råga på allt är det inte osannolikt att en galen och för hela världen livfarlig person kan bli president i ett land i väster...

Dagen och grå och lite fuktig. Många skulle nog säga höst även om meteorologen hävdar att det är sommar med en temperatur på 12-13 grader dygnet runt.

Jag gillar dagens grå...den utgör ett vilande balsam för eftertänksamhet och min blick. Jag går nästan ensam på stadens strandpromenad. Trots allt att oroa sig för känns det fint. Hösten är min tid och det finns alltid ett ljus i tunneln...

måndag 5 september 2016

Cykel och yoga



 Som den reflektör och betraktare som jag är upphör jag aldrig att förundras över saker jag ser, på gott och på ont.

På min väg till jobbet passerar jag dagligen den relativt nyöppnade butiken OUROBOROS. Det går inte att passera butiken att reagera på de cyklar som står parkerade utanför butiken. Cyklar eller vad det nu är. Det är mer däck än cyklar, men jag förstår att det är det senaste för block och rotrika marker. I vår tid upplever ju allt fler naturen på cykel och då är det spänning och fart som gäller.

Det jag förundrades av desto mer var vad butiken tycks erbjuda vid sidan av de monsterösa cyklarna - yoga. Av den gamla sort som jag är får jag inte riktigt ihop det där. Actioncykling och den kontemplativa aktiviteten yoga. Det blir som om en pizzeria också skulle saluföra hälsokost.

Yogan - sprungen ur indisk visdom verkar på senare tid ha blivit en del av den övriga masskonsumtionen. De platser som erbjuder yoga i lilla Luleå blir allt fler. Det är väl inte för inte den undrande undrar vad det är för yoga vi får. Har svårt att tro att mästarna i denna aktivitet är lika många än de studios som finns.

Kan inte hjälpas att jag blir lite misstänksam mot OUROBOROS som yogastudio. Action och fokuserad stillhet går inte riktigt ihop för mig. Kanske någon har varit där som kan övertyga mig om motsatsen, eller är det så att mitt fönster mot världen är för litet?