söndag 16 oktober 2016

Barndomslandets nära landskap - gården



 Förra helgen besökte jag barndomsstaden Gävle. Förutom umgänge med mamma och syster med familj blev det mycket tid till vandringar i mitt barndomslandskap. Jag gör dessa återkommande vandringar ibland. Det handlar både om återblickar till den tid som var - min uppväxt. Det ger också perspektiv på livets snabba rörelse framåt, men också det som till synes har lämnats kvar.

Bilden ovan är från en innergård i Gävle centrum...mitt nära barndomslandskap under 16 år mot ett vuxenblivande. Längst in i vänstra hörnet bodde jag. Största lägenheten i huset med altanoasen där så många timmar tillbringades.

Denna gråa oktobersöndag är innergården tyst. Ingen människa syns eller hörs. Annat var det då - under ett antal år var gården samlingsplatsen för många barn. Både vi som bodde där och våra kompisar en bit bort. Här lektes "High Caparall" (gammal klassisk västernserie) och kurragömma. Här spelades landhockey på de öppna platserna. Jag var ofta målis där målet var en av många betongfundament. Dessutom var vi retsamma på ungars vis. Det var alltid kul att reta vaktmästare Lundin  och den sure Herr Holm.

När jag går runt på gården kan jag nästa höra rösterna från denna svunna tid. Jag förundras och känner närmast en tacksamhet att gården knappt har förändrats under alla dessa år som har gått. Gungan och sandlådan är kvar och alla buskar verkar vara desamma som jag minns dem. Förundras även över hur mycket roligt vi kunde ha på denna ganska sterila plats.

Tror inte det var bättre förr, men det var definitivt annorlunda att vara barn och vi behövde inte många saker i vår omgivning innan leken var ingång....


Inga kommentarer: