Det är november. Två ögonblicksbilder från min stuga Grova i Allhelgonatid. Det är stilla, tyst och så där lagomt kallt. November är för de flesta årets mest föraktade månad. Men...i ögonblick av ljus kan även det mest föraktade visa sig vara skönt nog.
Idag då vi lite extra tänker på alla de som gjort avtryck och som har lämnat oss. Just denna novemberdag gör mig mild och ödmjuk till sinnes. Livet går på sparlåga och isen har lagt sig. Många spår av älg vittnar om det som ändå pågår liksom hackspettens födslosök och vintervita ripors närvaro.
Dagen då livet går lite långsammare än vanligt. En skön novemberdag i naturlig närvaro...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar