Allt har sin tid...brukar det sägas...och till slut är en utmätt tid slut. Det gäller det mesta - alltifrån vår utmätta tid på Jorden till prylar som vi äger. När det gäller det senare, d v s prylarna har vi människor mycket olika förhållningssätt till dem. Bland oss som bor i den gynnade delen av världen brukar ofta konsumerande stå högt i kurs...många omger med sig mycket mer än vad de behöver och byter ofta grejer för att få den senaste versionen.
Jag tillhör definitivt inte de utpräglade storkonsumenterna - tvärtom. Jag ser sällan något större nöje att köpa något nytt förrän det jag äger har gjort sitt, d v s gått sönder. Jag ser en värdefull poäng i det - genom att inte konsumera mer än vad jag behöver bidrar jag till en mer hållbar värld. Men jag medger att det även kan bli lite bekymmersamt när mina vänner upplyser mig att jag bär för stora skjortor. Då får jag ett problem, då modet ändras mycket snabbare än mina 5 till 10 år gamla skjortor.
På senare tid har jag avvikit från min resurssnåla linje då två trotjänare har tjänat färdigt hos mig. Det har varit lite jobbigt att konstatera att mina över 20 år gamla vinterkängor har blivit för små. Ännu mer omvälvande var det då jag denna vecka har sålt min över 26 år gamla Toyota Corolla. Inte för att den har gjort sitt, tvärtom, troligen kommer denna rulla många ytterligare tusentals mil. Men, även en principfast person som jag är inte opåverkbar när mina närmaste tycker att jag ska byta bil. Även jag måste medge att den gamla trotjänaren inte var det trafiksäkraste på Norrbottniska vintervägar.
Kanske kan det vara så att även jag i en allt otryggare värld behöver ett tryggare pansar i form av en trafiksäkrare bil...? Hur det nu än är med den saken så kommer jag sakna min gamla pärla som borgat för kvalitet och hållbarhet. Nu får jag bege mig ut på den slakna linan och hoppas på det bästa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar