måndag 1 maj 2017

Liberland



 Vi lever som bekant i en tid med faktaresistens, vetenskapsförakt, främlingsfientlighet och populistisk nationalism. Listan kan säkert göras mycket längre kring alla mer eller mindre tokiga företeelser i vår tid. Som lika bekant sker det under en tid då utmaningarna för hela mänsklighetens långsiktiga överlevnad är större än någonsin tidigare.

Vi lever med andra ord i förnekelsens och den stora lögnens tid. Företeelser som på sikt kan ta kål på oss alla.

Vissa företeelser i denna tid är mer löjliga och absurda än andra. I DN:s helgbilaga läser jag om det lilla självutnämnda landet Liberland. Liberland återfinns kring ett träsk i gränstrakterna mellan Kroatien och Serbien - ett ingemansland med oklar tillhörighet. Här utropades för två år sedan Liberland. Hittills är det ca halv miljon människor som vill bli medborgare i detta lilleputteland som naturligtvis inte har erkänts av någon annan stat.

Hit söker sig sig mest män som har tröttnat på att betala skatt, som inte gillar invandring och som inte tycker att staten ska lägga sig i deras liv. Inte oväntat är det här män som har Donald Trump, Beppe Grillo och Nigel Farage som sina idoler.

När jag läser om "leksakslandet" blir jag ganska beklämd. Mest därför att "landets" företrädare tar sitt experiment på största allvar. Jo...och varför inte, lever vi en den stora förnekelsens  och lögnens tid blir denna absurditet kanske inte så konstig.

Så...låt dom bilda sitt lilla land och leva i träsket tillsammans med vildsvinen och myggen. Men vill de inte bidra till samhället och dess välfärd får de väl också sluta sin liv där. Någon vård i livets slutskede kan de ju inte räkna med att få i sitt skatteparadis.


2 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Jag får en känsla av att dessa människor inte har en enda tanke på konsekvenserna av sin hållning. De vill "ha rätt" i varje sak, i varje stund.

Det gäller även brexit-fansen. Men i det exemplet var det ju faktiskt några som insåg tabben och drog. Nämligen de som lett kampanjen. Det finns onekligen knepiga människor.

Johan sa...

Det mest förmildrande man kan säga - de lever i sina drömmar, men måtte inte drömmen bli sann!