Skärmen och ensamheten

 De flesta av oss tillbringar allt mer tid bakom våra skärmar, alltifrån mobilens lilla skärm till mobila eller den stationära datorskärmen. Vi förfasar oss gärna över de ungas frekventa skärmtid, men många vuxna beter sig på likvärdigt sätt...så snart det finns ett ledigt utrymme åker mobilen fram för att kolla den senaste uppdateringen.

Är det här något att bekymra sig om? Uppenbarligen tycker bl.a. de tekniska innovatörerna i Silicon valley som är "medskyldiga" till dessa uppkopplade prylar att det är ett problem. Ser ett reportage i nyhetsprogrammet Aktuellt att dessa inte låter sina barn använda varken datorer eller mobiltelefoner. Jag antar att de har sina skäl till detta.

Forskningen ger inget entydigt svar på hur skärmtid och sociala medier påverkar oss, men många forskare är oroade. Det vore ju bara enfaldigt att tro att att allt mer tid framför skärmen framför verkliga mänskliga möten inte påverkar våra relationer och att skärmtidens stillasittande liv kan påverka vår fysiska hälsa.

Den amerikanska författaren David Brooks tillhör de som oroar sig för vår tilltagande användning av sociala medier och vad de gör med oss som sociala varelser. Andelen amerikaner som upplevelser sig ensamma har ökat från 20 % till 40 % sedan 1980-talet. Andelen av befolkningen som drabbas av depression har tiofaldigats sedan 1960 och andelen ungdomar med allvarliga psykiska problem har ökat från 5,9 % 2012 till 8,2 % 2015. Även om dessa alarmerade siffror även beror på andra saker än uppkoppling och sociala medier så tycker jag att det vore naivt att tro att de inte har betydelse.

Det är bekymmersamt att allt fler upplevelser ensamma och att med det den psykiska hälsan försämras. Det kan bli till en tragedi för den enskilde, men även påverka det sociala kittet som håller ihop vårt samhälle. Med allt fler ensamma människor och människor som inte utvecklar goda relationer till varandra blir allt mer främmande för varandra. Ur det främmande utvecklas osäkerhet, rädsla och kanske i värsta fall hat.

När skärmar och sociala medier tar över våra liv kan det bli väldigt fattigt. En flicka i reportaget från Silicon valley uttrycket det hela talade - jag vill leva mitt eget liv, inte andras liv genom skärmen.

22 april 2018, utdrag ur dagboken - fara och färde för de naturliga musikanterna

Det är en solig söndag. Dagen till ära har inneburit balkongpremiär när mina sparsmakade utemöbler har kommit på plats. Våren vid Norrbottenskusten är inte generös med värmen men i eftermiddagssolen känns det riktigt gott tillsammans med kaffet och romanen.

Den långa vintern börjar släppa sitt grepp och på sitt klassiska sätt gråna ner. Mycket snö ligger kvar och blott grusiga gång- och cykelvägar börjar bli riktigt torra. Isen ligger fortfarande tjock även om ytskiktet gör att isvandringarnas tid är förbi.

Hör ett par trumpetande sångsvanar och ser lite mås. Våren i den nordliga delen kan vara en påfrestande tid för den som gillar blommor och skirande grönska. Flyttfåglarnas återkomst bidrar dock till och tina upp tillfrusna själar.

Denna vårfåglarnas ljuva musik är inget som vi kan ta för givit. Faktum är att många av våra mest älskade fåglar som exempelvis storspov, tofsvipa och sånglärka har åderlåtits under lång tid.

Boven är som vanligt människan. Jordbrukslandskapets tillbakagång och monokulturella odlingar tränger under många arter. När det naturliga livsmiljöerna blir färre försvinner många av våra flygande vänner. En starkt bidragande orsak är även att de mindre fåglarnas kost har minskat. Jag läser att 75% av insekterna har försvunnit från Tyskland under de senaste 30 åren. Sedan år 1800 lär fågelbeståndet i samma land minskat med 80 %.

Jag vet inte inte hur illa det är hos oss, men våra flyttande vänner behöver ju sin kost på väg till sina boplatser hos oss.

Boken "Tyst vår" skrevs i början av 1960-talet. Då handlade om hur farliga bekämpningsmedel skulle slå ut insekter och fåglar. DDT och andra bekämpningsmedel används inte idag, men våren kan fortfarande bli tyst eller åtminstone allt tystare.

Det är inte bara för fåglarna skull människan behöver lägga om sin livsstil...men just till försvaret för våra flygburna vänner har du ytterligare ett skäl varför en omläggning måste ske!

Stillhet och försonande ljus

 Jag är tillbaka till stugan och de omgivningar som jag älskar. Jag lämnar världens larm bakom mig. Missilangreppet på Syrien är avlägset trots att det är så allvarligt. Alla pinsamheter i den svenska akademin kan jag också skaka av mig trots att jag ideligen påminns i radions P1 som ofta står på i stugan.

Den sena eftermiddagen har ett mer försonande ljus. Inte alls det där skarpa som snö och sol skapar mitt på dagen. Skogen och myrarna är som oftast tysta så när på några domherrar sjunger på sitt typiskt diskreta sätt.

Inte ett skoterspår kantar min väg, men väl spåren från skogens naturliga invånare. Jag ser ett par nattkvarter från älgen under tallarna och dagsfärska spår. Skogens konung kanske står att spanar in mig på avstånd.

Detta är paradiset för den som söker ensamheten. Jag söker den ofta. Det är en närings källa där allt blir till. Jag tackar för dagen och hoppas se morgondagen gry...

Små ord från stort hav

 Havet
Söker du inget, finner du ingenting
Söker du allt, så ser du det allomfattande

Bottenviken vår-is-hav, är allt det där du ser eller inte ser
Luften du andas, snön, vattnet och isen
Essensen av livets nödvändighet

Det är hastigheten. Hastigheten mot nollpunkten
Livets minimala rörelse

Allt detta är du, fast så mycket större.

Etablissemangshögern och faran för demokratin

 Sedan förra valet har Luleå kommun ett kommunalråd som heter Niklas Nordström. Jag skulle utan överdrift vilja påstå att Niklas är en fara den den demokratiska ordning han ska beskydda och utveckla.

Niklas har varit lobbyist och verkar fortfarande som en sådan. Han återfinns i intresseföreningen Svensk flygs styrelse där han snabbt förfasar sig om några pålagor läggs på det klimatfarliga flyget. I sin roll som kommunalråd verkar det vara mycket centralt att odla Luleå som varumärke. Han frontar ständigt i näringslivsfrågor. I sig inte helt fel, men med tanke att Luleå leder Sverigeligan vad gäller utförsäljningen av kommunal verksamhet kan man undra vilken socialdemokrati han representerar.

För en tid fick Nordström en hel del berättigad kritik för en skattefinansierad bjudning i samband med hans 50 årsdag. Här är det ingen överdrift då jag påstår att han i minst lika hög grad vill odla sitt personliga varumärke som Luleås. Bjudningen var riktad till strategiska nyckelpersoner.

Men, som sagt, det hela tog skruv ordentligt. Det var nog inte för kostnaden i sig (som var ringa), men det ytterst klantiga att blanda den personliga födelsedagsglansen med kommunens väl och ve.
Vid min kommunala arbetsplats fikabord diskuterades Niklas beteende flitigt...och som jag antar fördes säkert liknande samtal kring vårt kommunalråd på många andra arbetsplatser.

Likafullt får vi i lokalpressen läsa att Nordström försvarar sig. Han tror att de flesta Luleåbor förstår hans goda avsikter och de som inte gör det intar en extrem hållning.

Helt plötsligt var jag och många med mig extrema. Jag lova dig Niklas, ingen av oss tar till oss den beskrivningen av att vara extremist.

Niklas hinner även ge en stadsvetare vid Luleås tekniska universitet en råsop på sociala medier när hon kritiserat honom, innan han ser sig tvungen att dra tillbaka sin bjudning

Han försöker göra en liten"pudel", men då är skadan redan skedd.

Trots den socialdemokrati Nordström representerar, ville jag nog påstå att han är en representant för den etablissemangshöger som har blivit allt starkare i vår tid. En politisk klass som inte sällan lever i nära symbios med det privata näringslivet och som tycks ha tappat kontakt med de gräsrötter (sådana som du och jag) de ska representera.

Kanske de lever i en god tro att de gör gott. Återkommande får vi ju höra hur bra det går för Luleå (som om det vore hans personliga förtjänst), men jag tror snarare att hans beteende göder den farliga populism som växer sig allt starkare i samhället.

När politiken tappar kontaktytorna med de vanliga människorna, vad som händer äldreboendet och på fikarasterna, då får demokratin problem. Stora problem har ju mångfaldsdemokratin på många många håll i västvärlden just nu. Nordströms debakel må vara en skitsak  i den stora världen...men med allt för mycket skit kommer även den mest stabila bajamaja kantra till slut...

1 april 2018, utdrag ur dagboken - normal vinter

 Bilden ovan är nog det mest vårlika Luleå kan visa upp denna 1 april. Nu är vintern snart slut, även här i norr, då är det dags att summera den.

I denna lögnernas och de alternativa faktas tid kan jag komma med dagens helt objektiva sanning, den stora ljugardagen till trots - vintern här vid Norrbottenskusten har varit fullkomligt normal.

Återkommande får jag höra att vintern har varit kall. Människans minne är allt för kort. Det är ju snarare så att vi snabbt tycks har uppfatta de stora temperaturöverskotten  och blasket som har blivit allt vanliga sedan milleniumskiftet som det normala.

Smhi:s statistik talar sitt tydliga språk - vintermånaderna december, januari och februari har varit ungefär 0,5 grader varmare än normalt. Om vi räknar in mars som är en vintermånad här i norr så har den varit ca 1,5 grader kallare än normalvärdet. Totalt sett blir det så normalt det kan bli.

Då vi har sluppit tvära kast i temperaturen och töväder har snödjupet fått växa. Vi har något mer snö än det normala, men det beror mest på avsaknaden av töväder. Bortsett från den något nederbördsrika december har det hittills detta år kommit helt normala nederbördsmängder.

Vi kan glädja oss åt en tillfällig frist från klimatförändringarna. En glädje som snabbt grumlas då vi alla med lite vett vet att klimatförändringarna är ett globalt fenomen. Då kan det fortfarande lokalt bli normalt och t om kallt.

Tack normala vinter...låt oss hoppas att det blir fler...